Jag tar avtryck från platser med hjälp av att gnugga en stor bit grafit på papper som lagts på stenar, berg och mark. Jag har gjort serier med verk på olika platser i Sverige och på Åland.
Det har varit en möjlighet för mig att umgås med och vara nära platsen genom att massera marken med min grafitklump. Få med alla små fördjupningar och upphöjningar från stenen på pappret.
Jag går in i en trans och ger min fulla uppmärksamhet till stenen och platsen. Stenarna som människorna i generationerna innan oss byggt sina liv på. Urberget som håller oss.
I Gylsboda satt jag på skrotstenstippar och tog avtryck från marken där tågräls tidigare legat. I avtrycken kan man skönja var sliprarna legat. Ljudet av det aktiva diabasstenbrottet dunkade i bakgrunden.
På ön Kökar på Åland lade jag ut mina papper på klipporna vid havet. Olika stenar gav olika resultat. Jag provade även att göra avtryck från mark där det växte gräs och lavar vilket gav ett ytterligare annat uttryck. Jag satte också upp pappersark på det lodräta berget som hade blivit bortsprängt för att göra plats för en ny väg.
Pappersarken hittade jag i mammas lägenhet efter hennes bortgång våren 2024. De låg i en kartong med andra konstnärspapper. Jag tror att de kom från en rysk konstnär som bodde i hyreslägenheten högst upp i huset. Jag har tagit med dem till alla platser jag besökt efter det. Jag har provat att tejpa ihop flera ark till ett större ark som är lätt att ta med sig och som jag kan veckla ut i fält. Just när arken blir så stora tar vinden tag i dem och jag behöver säkra dem med stenar och tyngder för att det inte ska blåsa bort.
När jag gick igenom mammas saker dök foton och brev från hennes ryska släktingar upp. Mycket av det hade jag inte sett förut. Det var som att få pusselbitar till hennes liv och mitt arv. Det är en pågående kartläggning av min grund. Berggrunden.